20.08.2004
”Jag har en dröm” sa Martin Luther King i sitt berömda tal. Det är den här drömmen som saknas i det finska politiska livet. Regeringen med Matti Vanhanen i spetsen är ikoner för vanlighet och vardaglighet. Men utan drömmar och visioner fastnar politiken bara i ett träsk av problem.
När du fokuserar på problemen är nästa steg att peka ut de skyldiga. Det bildas en negativ beskyllningsspiral. Snart är alla i färd med att gräva skyttegravar. All förändring blir omöjlig. Det här är vardagen speciellt inom kommunalpolitiken idag. Mot den här bakgrunden är det lätt att förstå svårigheten att rekrytera kommunalvalskandidater som Michael Luther påtalar (Hbl 19.08). Vem vill vara med om något så negativt?
Det här betyder inte att det övermänskor som behövs. Nej, det alldeles vanliga mänskor med vanliga drömmar som vi behöver, annars har vi ingen demokrati.
Heikki Heinimäki ondgör sig i en insändare i Vantaan Sanomat (15.8) över tjänstemännens maktfullkomlighet. Helheten är så invecklad att ”hobbypolitikerna” på kommunalnivå inte har någon möjlighet att gå emot tjänstemannaberedningen. Mellan raderna kan man läsa att det finns en sammansvärjning mellan tjänstemännen för att bevara status quo. Men felet ligger nog mera i beslutsprocesserna som inte klarar av dagens krav. De förtroendevalda måste ha en möjlighet att fungera som en styrgrupp som sätter upp målen, kräver alternativa lösningar och ingriper också under beredningens gång.
”Underskatta inte din motståndare genom att tro att han är ond, då förvandlas du själv till en fiende” (Lao Tse). Alla politiker och tjänstemän arbetar för invånarnas väl. Kan du måla upp en vision kan du tillsammans med dem börja röja en väg mot visionen. Vägen kan vara krokig och stenig, men redan små framsteg ger en känsla av att lyckas. Du får en positiv spiral istället för en negativ beskyllningsspiral.
Jag har en dröm. Jag drömmer om en stad med verklig demokrati.