HBL 25.03.2005

Gränser

Organisationer bör alltid ge speciellt akt på vad som sker vid deras gränser. Det är aktiviteter som kräver samarbete över organisationens yttre och dess inbyggda gränser som vanligtvis ger upphov till problem. Sådana problem används sedan som argument för omorganisation. Men som organisationsexperter brukar påpeka finns det inte något rätt eller fel sätt att ordna aktiviteterna – alla olika organisationsmönster har sina starka och sina svaga sidor. Organiserar man om försvinner vissa problem och andra, nya problemområden, tar deras plats. Enligt det finska ordspråket så visar man alltid rumpan åt någon när man bugar sig för någon annan.

Däremot gäller det alltid att vara medveten om var det kan finnas problem inom den egna organisationen och vara extra vaksam på dessa områden. Kanske är det på sin plats med samarbetsorgan eller intressegrupper med representanter från olika organisationer? Speciellt i krissituationer vänder sig organisationer på samma sätt som sjuka mänskor inåt. Då är det svårt att få dem ut ur sitt skal, att öppna sig utåt, hur gott det än kunde göra.

Om vi nu granskar gränser ur ett Vandaperspektiv kan vi hitta både yttre och inre gränser. Ett exempel på hur gränser kan hindra verksamheten är det svenska språkbadet. För tillfället finns det en skola (Uomanrinteen koulu i Myrbacka) som har svenskt språkbad på lågstadienivå. Problemens rot är att det finns bara ett språkbadsdagis som matar elever till skolan. I stadens nuvarande ekonomiska läge letar tjänstemännen med ljus och lykta efter sparobjekt. Då sticker de ”för små” grupperna i språkbadsundervisningen ut – här behövs det effektivering! Den lätta lösningen blir då att ta fram bensågen och amputera den inflammerade lemmen, inte att fundera på lösningar som kunde göra verksamheten livskraftig igen

I sig är ju språkbadet inte en dyrare undervisningsform än ”normal” skolgång. Det skulle bara gälla att få ihop en skälig elevbas. På grund av organisationsgränser blir det nu svårt att hitta vettiga lösningar. En lösning skulle vara ett språkbadsdagis till, kanske i Dickursbyområdet, men det är socialväsendet som sköter det (inre gräns). En annan lösning skulle vara att ta emot utsocknes elever, men här stöter man på kommungränsen (yttre gräns). Jag hoppas debaclet får ett lyckligt slut

Visst finns det också exempel på det motsatta. Till exempel går svenskspråkiga Vandaelever med specialbehov i skola i Helsingfors. Lika visst är att samarbetet kunde utvecklas betydligt längre. Det finns undersökningar som ger vid handen att den mest effektiva kommunstorleken är 40-60 tusen invånare. I SAD-kommunerna bor det inom ett ganska litet område med goda kommunikationer alltså en tämligen optimal mängd svenskspråkiga. Kanske det är dags att se över våra organisationsgränser? Varför inte grunda en virtuell svenskspråkig huvudstad till allas (inte minst fiskus) glädje?

Lars Stormbom
medelm i undervisningsnämnden (sfp)
Vanda