HBL 24-03-2006
Av ett sammanträffande var det två intressanta skriverier i samma hbl (20.3): Liljeboms måndagspuls och insändaren av nationalekonomen Tengberg. Liljebom argumenterar om företagens samhällsansvar - vara eller inte vara? Kontentan var att det är bäst för alla parter om man erkänner eventuellt saneringsbehov i tid och agerar därefter. Tengberg skriver om hur modern teknologi raskt håller på att tränga in i U-länderna, som genom snabba "grodhopp" kommer ifatt de nuvarande i-länderna.
Jag känner hur dessa tankar skapar en resonans med några av mina egna funderingar:
Det finns inga skyddsarbetsplatser i dagens öppna världsekonomi. Marknadens kraft är som en tsunami - på den rår varken regeringen eller fackföreningsrörelsen. Sköter inte företagen själv om att de är effektiva kommer andra (kinesiska?) företag och "äter vår lunch". Sen kan förståss eventuella saneringsåtgärder skötas på ett mer eller mindre mänskligt sätt.
Var finns den naturlag som säger att eftersom vi har det bra nu så måste vi ha det bra framtiden - utan att anstränga oss till det yttersta? Varför ska en finsk ingenjörs arbete vara mera värd än en kinesisk eller indisk ingenjörs? Vi har länge vunnit stort på globaliseringen. Då är det väl inte mer än rätt att unna mänskor i andra länder samma framgång?
När du ondgör dig över de giriga ägarna i företagen som sanerar samtidigt som de delar ut dividend är det hälsosamt att tänka dig själv i deras byxor. Tänk dig att det är din pensionseuro som är placerad i företaget (troligt om det är frågan om ett börsbolag). Med en modest årlig avkastning på 2 % är din euro värd 1.5€ om 20 år när det är dags att lyfta pensionen. Med en högre avkastning på 6 % är din slant värd 3.2€ när det gäller. Skillnaden i avkastning kan tyckas liten idag, men är du verkligen färdig att halvera din pension? Eller ett annat exempel: Om du har en K-affär på ena sidan vägen och en Lidl på den andra, vilken går du då till om du vet att du får varan du vill ha billigare i Lidl? Må den som svarar ”rätt” på dessa frågor kasta den första stenen!
Vad kan vi då göra för att klara oss? De enkla lösningarnas tid är nog förbi. Världen är mer komplex än så. Vi har klarat oss bra genom att satsa på teknologi och utbildning. Frestelsen är stor att ordinera en större dos av samma medicin som var så verksam förut. Men de är inte realistiskt att tro alla kan bli nanoteknologidoktorer. Det gäller antagligen att få tills stånd ett balanserat samhälle utan stora svagheter. Enskilda faktorer är lätta att apa efter, men ett helt nätverk är svårare.
Statsmaktens uppgift är att se till att infrastrukturen är i skick och att lagar och förordningar stöder ekonomisk verksamhet. Vilka faktorer ligger tex. bakom den låga företagarbenägenheten? De flesta speciellt av de högutbildade väljer hellre att arbeta för andra än att grunda eget. En stor tillväxtpotential finns i småföretag med några få anställda. Men ägarna till dessa företag är ofta nöjda med nuläget – de klarar sig med det de har nu , varför växa ytterligare? Och var finns alla serviceföretag? Frågorna är många, nu gäller det att hitta svar. Behövs det ekonomiska incitament eller är det psykologiska orsaker som ligger bakom?
Vi bör satsa vår energi på att hitta svar på dessa frågor , inte på att kräva samhällsansvar av företag.
Lars Stormbom
Vanda