05-02-2008
Gunilla Hemming uppmanar i sin insändare i Hbl 3.2 Helsingfors högstadielärare att tillgripa civil olydnad och ge övervitsord på avgångsbetygen för att trygga eleverna gymnasieplats i den egna staden. Jag hoppas att det är en provocerande effekt och inte en allvarligt menad uppmaning. Bedömning på enahanda grunder är något som vi inte kan ge avkall på.
Varför är det ett problem att så många utsocknes elever vill gå i gymnasium i Helsingfors? Som i så många andra frågor handlar det också nu egentligen om pengar. Statsandelarna täcker inte de verkligen kostnaderna. Det är fritt för elever att ansöka om andra stadiets utbildning var som helst. Det kan alltså löna sig för kommunerna att hålla sig med en snålt tilltagen gymnasiekapacitet, en möjlighet som åtminstone i mitt tycke Vanda stad har utnyttjat sig av. För Esbos del har problemen vad jag förstår mer att göra med den snabba tillväxten - gymnasiekapaciteten har inte riktigt hunnit med. Nu har dock Helsingfors, Esbo, Vanda och Grankulla kommit överens om att elevens hemkommun ska betala skillnaden mellan de verkliga kostnaderna och statsandelarna, ett arrangemang som beräknas kosta Vanda dryga 300.000€ per år. Jag antar och hoppas att utbud och efterfrågan så småningom kommer att balanseras.
Ett annat lustigt fenomen är vår benägenhet att titta mot centrum. Det är som om vi alla stod i koncentriska cirklar vända mot mittpunkten. Det är helt tänkbart för Vanda-elever att välja ett gymnasium i Helsingfors medan Helsingfors-elever drar sig in i det sista för att välja ett gymnasium i Vanda eller Sibbo. Bussar och tåg går ju trots allt lika ofta åt båda hållen. Vitsordsgränserna till både Helsinge och Sibbo gymnasium var betydligt lägre än de lägsta i Helsingfors. Snart ska Helsinge gymnasium utvidgas, och genom det klarar Vanda av sin "beskärda del" av de svenska gymnasieeleverna, ca 50 % av årskullen.
De gamla gymnasierna i Helsingfors har också ett mer inarbetat "brand". Trots det lockar t.ex. Lärkan i samma dags tidning med hjälp av en annons hugade högstadie-elever med föräldrar till info. Jag hoppas verkligen att vi kan undvika de reklamkrig man har fört på yrkeshögskolesidan redan länge. Å andra sidan - det är ju inte det enskilda gymnasiets problem om det är populärt ...
Balansgången är svår, å ena sidan borda antagligen ett gymnasium läggas ner om alla utsocknes elever försvann, å andra sidan driver de upp vitsordsgränserna om de blir för många.
Att oberopa jämställdhetsargument och jämföra vitsordgränserna mellan finska och svenska gymnasier är ett tveeggat svärd. Finskspråkiga kan lika berättigat fråga varför en större andel av de svenskspråkiga ska ha rätt till gymnasieplats?
Vi svenskspråkiga älskar att debattera gymnasiefrågor. Med litet flexibilitet och gott samarbete kan vi nog lösa den knuten. Det som det talas konstigt lite om är den svenska yrkesutbildningen, trots att jag har på känn att bristen på platser inom huvudstadsregionen där är större än inom gymnasierna.
Lars Stormbom
ordförande
Undervisningsnämndens sv sektion
Vanda